Sista kvällen
Flög från Guangzhou tillbaka till Beijing som min hembiljett är bokad från, morgonen började lugnt fram till att taxichaffisen höll på köra iväg med min väska i bagaget, fick slå springa o slå i sidan på bilen.
Framme på flygplatsen i BJ hade jag bokat så hotellet som ligger i närheten skulle hämta upp mig, fanns det någon där som stog och snällt väntade? Nej. Lustigt kvällen innan när jag gjorde hotellreservationen så ringde pickupen några minuter senare och frågade var jag var, alltså ett dygn för tidigt. Så nu när jag verkligen var på flygplatsen fanns ingen pickup, jag ringde hotellet som sa att han var på väg. Efter 15 minuter tröttnade jag och bestämde mig för att ta taxi, där var en gigantisk kö och kineser (och en del västerläningar) är kanske inte kända för att ha bästa betyg i kö-etik.
Fick ringa upp hotellet som försökte lotsa taxichaffisen 3 gånger, resan tog 45 minuter som normalt skulle tagit 15 minuter. Väl framme vid hotellet, fräsch lobby, boutiqe-hotell kom problemet att mitt visum bara gäller för 30 dagar sedan måste jag ut yr Kina gränser och tillbaka om jag vill, gått typ 32 dagar.
Killen fick panik och började ringa massor av samtal, jag var trött och klockan var 19 o jag bara käkat flygplansmaten.
”Is there any restaurant?” -yes, second floor. Efter att ha övertygat om att jag inte skulle försöka ta Mao plats på tronen och att jag flyger imorgon så fick jag checka-in.
Gick till restaurangen på The Second Floor, där sitter en halvsovande servitris och en helt-sovande kock.
”Do you have a english menu?”
-No
”Ok, do you have any chinese menu?”
-No
”Do you have food? Is this a restaurant?”
Yes, only chinese food.
”Ok, but don’t you have any menu, in chinese, maybe with pictures?”
-No
”So how do the chinese people order food?”
-???
”???”
-I tell them the disses in chinese and they know them.
”Can I see the food?”
-No
Sockernivå som var lågt som en vanlig kinesisk fabriksarbetar antaligen fick jag palla mig ut och gå till ett grannhotell som bjöd på en underbar västerlänskmenu av soppa, pommes-skål och köttfärssås som smaka som kattmat luktar, 2 bärs till priset av 120 spänn.
Så.. sista kvällen i Beijing kunde väl slutat bättre. Men va fan, jag gillar Kina!
